Jag kan verkligen inte hålla tillbaka tårarna när jag tycker att något är fel och kvällens Uppdrag Granskning var helt fel!! Alltså granskningen var bra men jag blev lite rädd för hur verkligheten ter sig utanför mitt fönster! Jag lever hellre i min perfekta lilla bubbla än ser hur hemskt det kan vara ibland.
Avsnittet hette De förlorade barnen och handlade om "Två syskon, fyra och fem år gamla, trodde de skulle vara borta några timmar. Men de fick aldrig mer komma hem till gården där de vuxit upp. Kommunens inkompetens förändrade familjehemsbarnens liv för alltid. Reportern Nadja Yllner avslöjar hur sociala myndigheter gick bakom ryggen på familjehemmet för att sätta en annan plan i verket - en plan som betydde att syskonen inte skulle få komma tillbaka till familjehemmet igen."
Jag har gråtit sedan avsnittet visades, fyyy säger jag bara. När man fick höra barnen säga: "mamma jag vill åka hem!" typ 4 gånger på rad då blev jag såå förbannad på de iditoerna som splittrat familjen!! Hur tänker dom?? De är ju bara barn! Låt dem få vara där de trivs, känner sig trygga och är älskade! Inte hos någon som flyttar runt och inte har en grund att stå på!! Gahh, jag ska följa detta och jag kommer skratta mig lycklig den dagen då barnen får komma hem till gården igen för den dagen måste komma!!
Jag förstår inte hur du så gärna ser det som att världen hänger på just den grejen, att de kommer tillbaka till gården igen. Det är ju just där som de vuxna cyniskt spelar in varje känslouttryck från barnen, ifall de skulle kunna utnyttja det i framtiden... Hur känslokallt är inte det? Finns det ibland inga gränser alls?
SvaraRaderaVad faen spelar det för roll? det är väl barnens viktiga som är avgörande, skulle också spela in allt ifall jag hade varit utsatt för samma sak och myndigheter fattar beslut som inte har ett dugg med den verklighet de fattar beslut om att göra. Det är ju du som är cynisk och känslokall som en kommenterar en sån sak..
SvaraRadera