Imorse fick man lämna och sen gå. Inget gnäll eller tårar utan hon tog Fröken snällt i handen och gick in för att leka. Inga tårar från mig heller, det gäller att vara stark. Jag hann fixa med tvätten och funderade just på att värma lite lunch när telefonen ringde, från dagis. Alla små grät, en dominoeffekt som fröken sa då en efter en börjat gråta och inte gick att stoppa. Fick snabbt svida om från sköna mjukis till jeans och skynde till bussen (Älsklngen behövde bilen så idag blir det andra färdmedel). Jag var nog på plats inom 30 minuter från det att dem ringde. Snabbt ändå tyckar jag.
När jag väl klev innanför dörren var det tyst och de flesta åt lunch precis som Nattis. De flesta föräldrarna var där och några hade redan nattat sina för sovpausen... Nattis fick sy på mig och vile vara lite allan, skulle visa saker och blev lite uppe i varv. Hon ville verkligen inte sova iallafall och ligga still på sin madrass var inte att prata om, trotts att hon sovit där genom hela inskolningen. Tillslut gav vi upp och såfort hon hamnade i vagne somnade hon och sover än...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar