Kom precis hem och möttes av brev från komunen, vi har kommit in på dagiset och får börja till hösten!! Vi önskade börja på ett annat dagis än där vi går idag men det fanns inte plats. Skillnaden mellan det dagis vi sökt och där vi går är avståndet. Jag kan se taket på det nya dagiset från vårt vardagsrum och behöver inte ens korsa en väg för att komma dit. Sisådär en 150 meter bort vilket är perfekt till hösten då jag ska iväg med ett barn till.
Det jobbiga är att jag är lite känslig just nu och det känns trist att hon inte ska vara kvar där vi går idag. Jag får liksom lite ont i hjärtat! Nu när både vi och hon lärt känna både fröknar och barn så ska vi rycka upp henne men Jag antar att hon snabbt lär känna nya, jag hoppas iallafall!
Förstår precis hur du menar med att rycka upp dem när man väl planterat dem på ett dagis man trivs med. Men jag skulle vilja komma med ett tröstande ord och säga att vi "ryckte upp" vår äldsta tjej när hon var ungefär lika gammal tror jag som Nathalie är nu, efter ca 3 månader på ett dagis vi verkligen var stormförtjusta i (för att vi skulle flytta). Och det ÄR jobbigast för en själv! De små klarar det galant och är lika glada i det nya dagiset sedan. Men varning för krokodiltårar (hos dig!) sista dagen. Fy jag börjar nästan gråta bara jag tänker på sista hämtningen.
SvaraRaderaLycka till, det kommer bli jättebra!