3 dagar till #bf - Nu är HAN här!

01.00 - vaknar för att Frank kom in till oss, våra barn vaknar i princip aldrig på natten, om det inte är något speciellt, vilket det var nu, han var kissnödig. Resultatet av att äta melon strax innan läggdax. Jag bäddade om honom och gick sedan för att lägga mig igen.
02.19 - vaknar för att jag är kissnödig (kunde jag inte gjort mina behov när jag ändå var uppe med Frank?) Tillbaka till sängen för att sova vidare men hinner bara bädda ner mig när jag känner att jag kissar på mig...., snabbt upp på toaletten igen, resten av slemproppen kommer tillsammans med vatten! Så skönt att vattnet går, båda mina tidigare förlossningar startade så, men har inte några direkta onda värkar, än. Funderar ett tag. Ska det sätta igång nu eller väntar kroppen. Är uppe en stund och känner att det börjar göra lite ont. Jag lägger fram kläder till barnen inför morgondagen och packar det sista i bb-väskan. Jag plockar fram mobilen och "värkappen". Klockar värkarna och har 3 värkar på 10 minuter.
03.10 - Jag ringer till förlossningen. Dem har ett rum ledigt men som måste städas, klart till 4.00 och jag säger att vi kommer då.
Väcker älsklingen och ringer mamma som ska vara barnvakt till Nathalie o Frank.
03.45 -mamma kommer och jag måste stanna upp och fokusera på andningen när värkarna kommer, vi packar in oss i bilen och åker till förslossningen.
04.10 - Kommer in på förlossningen, värkarna känns nu och kommer ofta, 3 värkar från parkeringen fram till entrén och ca 10 värkar under resan in till förlossningen.
04.30 - inskrivning på förlossningen, öppen 5 cm och värkarna är hanterbara. Gör väldigt,väldigt ont men det går.... Bestämmer att jag ska ta lustgas om det behövs, vi avvaktar med EDA för att se om värkarna planar ut eller blir starkare. Jag väljer att stå upp med en gåvagn istället för att ligga ner i sängen. Vi bestämmer att avvakta till 05.30 för att göra en avstämning med undersökning för hur vi ska gå vidare.
05.10 - värkarna tilltar och jag kan inte släppa lustgasen. Älsklingen sitter bakom mig och masserar mitt ryggslut när en värk kommer, vilket det gör med 1 minuts intervaller och med 1 minuts intensitet. Jag hinner knappt andas mellan värkarna.
05.20 - Nu står jag inte ut längre, jag ringer på klockan och mina bm kommer. Jag måste få krysta! Jag känner att det är dax! Jag måste få EDA om jag inte får krysta för det hjälper inte med lustgas längre. (Dessutom var lustgasen på lägstanivån, 1 av 3!!!!!!!).
Vi gör en snabb undersökning och jag är öppen 10 cm och får krysta. Jag väljer att lägga mig i sängen, jag har fött båda mina tidigare i liggläge och tyckte att det kändes bra. Min Bm tyckte dock att jag skulle pröva stå på alla fyra och föda, testade men inget förmig, dussutom känns det som man blottar hela sig (vilket man gör och inte är konstigt på en sådan plats). Minns att jag sa "det här går inte" och skrek "varför tog jag ingen bedövning!!"
När huvudet ska ut känns det som tusen nålar, en smärta som försvinner väldigt snabbt, jag erkänner att jag längtade efter den smärtan för då vet man att det snart är över. Huvudet kom ut men inte resten, en bredaxlad typ, precis som med Frank.
05.38 - Han föds, men andas inte så min Bm klipper snabbt navelsträngen och springer iväg tillsammans med älsklingen. Redan när dem springer så börjar han andas och framme i läkarrummet är han medveten och läkaren behöver bara kolla till honom. Tillslut kommer dem tillbaka till mig och jag får upp honom på bröstet! Han gnyr lite och ljudet är så underbart - Lycka!!
06.10 - efter en stunds lycka är det dax att krysta igen, moderkakan ska ut. Något som inte är så skönt, man vill bara bli lämande ifred och slippa mer smärta och att någon pillar där nere. Krystar lite så kommer moderkakan ut, den kollas att den är hel, den vägs oxå, tillsammans med allt blod som kommer. När detta är gjort är det dax att sy, blev något stygn, men det känns inte, jämfört med den smärta jag tidigare haft är denna inget att jämföra med, det kittlas mest.

Äntligen Klar! Äntligen får vi Frukost! Äntligen får vi Mysa!
För att få lämna förlossningen måste man kissa och jag passade oxå på att duscha. Man känner sig så ofräsch hela tiden, svetten rinner och blodet likaså. För att inte tala om brösten som värker och alla dessa eftervärkar, som jag fick värktabletter mot. Tydligen blir dem värre med fler barn....

Tillslut får vi lämna förlossningen och checka in på BB Hotellet, vi fick ett stort rum med dubbelsäng. Hotellkänslan är så skön, speciellt i jämförelse med sängen på förlossningen.

När jag nu ser tillbaka på förlossningen så hade jag inte velat göra något annorlunda. Glad att jag inte tog EDA när vi kom in, glad att det gick snabbt och smidigt. Det enda som kunde varit annorlunda var ju såklartatt han hade andats så älsklingen hade fått klippa navelsträngen, men det är bara en bagatell i det stora hela. Skönt och lättad att allt gick bra!

 

Trötta, alla har vi kämpat under natten, ska bli skönt att få checka in på hotellet och sova lite.

Äntligen är han här!!

Den här känslan, bebismys - obeskrivligt!