Lilla puberteten....

Idag är Nathalie hemma med oss, hon har varit lite trött, hängig och lätt irriterad hela helgen, Hon är inte sjuk utan behöver nog bara lite egen mystid hemma. Sen Douglas kom får dem inte lika mycket tid med mig, jag hinner ju inte sitta och mysa i soffan med dem lika mycket som innan.

Dessutom tror jag att Nathalie hamnat mitt i "lilla puberteten". Sexårsåldern kallas så eftersom barnet tar ett skutt i utvecklingen, från småbarn till skolbarn. Man börjar i sexårsverksamheten, lär sig läsa och får allt bättre koll på omvärlden....
Jag hittade denna intressanta artikel av Katerina Janouch, författare och mamma till 5 barn:

" Utvecklingsfaser är en del av livet– Med mognaden kommer en önskan om att bestämma mer själv, något man inte alltid kan. Man kan säga att 6-åringen är gisslan mellan att vara liten och närma sig en förpubertet. Som i alla utvecklingsfaser kan detta vara påfrestande både för barnet och för omgivningen, säger Katerina.
Många barn börjar i den här åldern att jämföra sig med andra, en del upplever en gnagande oro och vissa känner faktiskt ångest. Faktum är att vi under livet kommer att gå igenom liknande perioder. Puberteten, graviditeter, 30- och 40-årskriser, separationer och andra stora förändringar i livet kan framkalla samma typ av känslor.

Ditt ansvar som vuxen är att vägleda
Du kommer att bli testad av ditt barn och det är förmodligen tålamodsprövande. Viktigt är att komma ihåg att det är en naturlig utvecklingsfas som är nödvändig för ditt barn att gå igenom för att slutligen bli en självständig person. Det enda du kan bestämma över är hur du ska reagera på ditt barns trots.

– Det bästa du kan göra är att vara lugn, vuxen och tålmodig.... så gott det går. Det är inte så bra att ge sig in i diskussion offentligt, det är bättre att gå undan och prata. Och det hjälper sällan att bli förbannad, säger Katerina.

Trots ses ofta som ett beteende som inte är accepterat. Välj istället att se det som en frigörelseprocess som du måste hjälpa barnen att ta sig igenom. Försök att gå till botten med ditt barns oro och räta ut så många frågetecken som möjligt. Ställ frågor, lyssna och var nyfiken.

– Prata med ditt barn. Det är föräldrars ansvar att förklara och vägleda. Man ska kommunicera så mycket som möjligt med sina barn - ju mer man pratar, desto bättre, menar Katerina.

Ofta uppstår konflikter vid hämtning och lämning på skolan, vid måltider, vid läggning och andra typer av övergångar. Gå inte in i de situationerna oförberedd, utan ha en plan. Tala om var din gräns går och sätt upp tydliga regler. Agera lugnt, men markera tydligt om reglerna inte följs.
Om ditt barn har gjort något dumt är det viktigt att konsekvenserna kommer direkt. Hot i stil med ”du får inga födelsedagspresenter om tre månader” är svåra för barn att relatera till.

Låt barnen var med och påverka
Låt dina barn vara med och laga mat, låt de tycka till om vilka byxor du ska ha på jobbet och låt de själva bestämma vad de ska ha på sig, när de ska duscha och vem de ska umgås med. På så sätt låter du dem känna att de har kontroll och det underlättar i denna lite tuffa period av barndomen. "

Det jag tar till mig av detta;
Jag måste jobba med mitt tålamod!! och välja mina strider, för jag kan inte vinna alla.